Man som hatar kvinnor

Nu har jag också läst denna berömda första del i Stieg Larssons Milleniumtrilogi.

Mikael Blomqvist är en grävande journalist och delägare i tidskriften Millenium. Men nu har han begått ett misstag och dömts till tre månaders fängelse för förtal av finansmannen Hans Wennerström.

Lisbeth Salander är en hacker som arbetar för Milton Security. Hon får i uppdrag att göra en undersökning om Mikael Blomqvist. Den som vill veta är den gamle industrimannen Henrik Vanger. Han ger Mikael ett anbud: Mot en stor summa pengar ska Mikael gräva i ett gammalt försvinnande. Henriks brorssondotter Harriet försvann för 37 år sen vid 16 års ålder. Henrik misstänker att en i släkten mördat henne. Officiellt ska Mikael skriva släkten Vangers biografi. Mikael tackar först nej men summan är hög.

Så småningom blir också Lisbeth inkopplad på fallet.

Romanen behandlar kvinnomord och skumma finansaffärer. Det känns som författaren har en avsikt med romanen, att avslöja finansspekulationer och kritisera okritiska ekonomijournalister.

Lisbeth har ingen social kompetens men är ett geni på datorer. Men hon är väl mycket stålkvinna, trots att hon inte ens genomgått gymnasiet kan hon perfekt engelska och tyska.

Sen irriteras jag lite av Mikael Blomqvists förmåga att få kvinnor att falla
som furor för honom utan att han ens behöver göra något aktivt.

Titeln utlovar att romanen ska behandla kvinnomisshandel och kvinnomord och det gör den också, men mera i förbifarten.

Tre år efter alla andra läser jag denna. Jag är alltid lite rädd när det blir en sådan hype om en bok, att den ska bli en besvikelse. Och det blev den också, även om jag tyckte den var intressant och spännande. Och kul med en sån annorlunda hjältinna som Lisbeth Salander. Men så fantastisk som den haussats upp kunde jag inte tycka att den var.