“Varje gång min mamma blev med barn väntade till det var ungefär tre månader kvar tills barnet skulle födas - då deklarerade han att det var dags att börja med de ‘underbara promenaderna’. Dessa under bara promenader gick till så at han tog med mamma till ovanligt vackra platser ute på landet, där han promenerade omkring tillsammans med henne en timme eller så varje dag, så att hon skulle kunna insupa de praktfulla omgivningarna. Hans teori gick ut på att om en gravid kvinna hela tiden bereddes möjlighet att se det sköna som naturen skapat, så skulle det vackra på något vis överföras till det ofödda barnet sinne för det sköna.”
Låter bra, oavsett om det fördes över till barnet verkar det som modern fick det trevligt. Fast jag tycker han skulle tagit med henne på konstutställningar och konserter också.
Hans far var inte alltid så klok tyvärr. Han hade en fix idé att de engelska skolorna var de bästa i världen, långt bättre än de norska. Alltså måste hans barn gå i sådana skolor. Jag tycker inte han hade rätt. Tvärtom uppmuntrade de engelska skolorna till sadism. Rektorn agade de barn som lärarna klagade på. En lärare hade alltid rätt, det tjänade ingenting till att förklara och försvara sig. De äldre pojkarna hade också rätt att befalla de yngre att passa upp på dem och slå dem om de tyckte de inte gjort rätt.
“Andra rappet sved värre än de första och det berodde antagligen på att mr Coombes (rektorn) hade övat och var bra på att sikta. Det är illa nog när rottingen träffar på frisk hud men när den träffar på ett ställe som redan är skadat och mörbultat blir smärtan ohygglig.”
En ordningsman kallades boazer. “En boazer kunde ge en stryk för tusentals, futtiga små förseelser - för att man hade råkat bränna vid brödet när man rostade det åt honom, för att man inte hade dammat ordentligt i hans läsrum, för att man hade misslyckats med att få fart på brasan i sagda rum på grund av att man inte velat spendera halva sin veckopeng på braständare, för att man kommit för sent till uppställningen, för att man pratat under läxläsningen på kvällen, för att man glömt att byta till innetofflor klockan sex. Listan var oändlig.”
De yngre pojkarna och uppassarna kallades fags. Den som var förste boazer kunde tvinga vilken pojke som helst på hans elevhem att utföra minsta befallning. Han kunde stå varhelst han behagade i huset, i korridoren, i omklädningsrummet, ute på gården och vråla: “Fa-a-a-ag!” allt vad han orkade, varpå varenda fag i huset genast släppte vad han hade för händer och rusade raka vägen till den plats varifrån vrålet kom. Det utbröt alltid vild panik när ropet “Fa-a-a-ag!” ekade genom korridorerna, för den pojke som kom sist fick alltid utföra vad det nu än var för simpel eller otrevlig uppgift som ordningsmannen hade i beredskap.”
När Dahl en gång kom sist fick han i uppdrag att värma ordningsmannens plats på muggen. Toaletterna var belägna utomhus och iskalla på vintern. Det första båset var reserverat för boazers och där fick nu Dahl sitta på sitsen (sen han torkat bort frosten) och värma upp den så boazern skulle slippa frysa om rumpan. Det gjorde han så bra att han fick bli boazerns faste rumpvärmare. Han lärde sig att ta med en bok.
Så småningom fick Dahl iaf lämna skolan och bege sig ut i yrkeslivet. Han ville resa ut i världen och fick till slut tjänstgöring i Östafrika. En som varit där skildrade hur det gick om man blev biten av en svart mamba, man vred sig i kramper, fick fradga runt munnen och dog inom en timme. “Jag kunde knappt bärga mig tills jag fick komma dit”.
Jag tycker boken var trevlig att läsa. Det var roligt, informativt och ibland lite ruskigt. Den uppfostran som de engelska pojkarna fick i internatskolor var troligen perfekt för blivande imperalister.
Boken utkom 1984 på engelska som Boy, och översatt till svenska 1987. Det finns en fortsättning som handlar om Dahls vuxna liv, bl a som flygare under andra världskriget: Soloflygning.
