Berättarjaget är fast besluten att tänka positivt, såväl om sig själv som om andra. Han heter Oliver Cromwell Johansson. Hans far beundrade Oliver Cromwell över allt annat.
Jag hoppas att du, min son, i ditt liv ska visa samma äkta och religiösa känsla som Oliver Cromwell, och inte bli en ärelysten hycklare som så många andra i detta avlånga land.
När man läser boken undrar man om Oliver är mycket naiv el om han just är en ärelysten hycklare.
När en ny chef, Eva Larsson, tillträder och vid ett allmänt möte frågar om någon vill berätta om varför den är bibliotekarie så viftar Oliver ivrigt och håller sedan följande tal:
För mig är allt i biblioteket verksamhet väsentligt. Jag tror på lärdomen. Jag tror på kunskapen. Och jag tror på människan. I biblioteket ska vi låta henne växa och blomma ut. Här finns vetande samlat i böcker, tidning och tidskrifter, och i olika databaser också för den delen. Jag tror på mångfalden. Jag tror på allt. Och jag tror på dig, Eva Larsson!
Efter detta flummiga tal blir det alldeles tyst, vilket Oliver tolkar som att hans kolleger håller med honom. I själva verket tycker de han smörar inför nya chefen.
Senare träffar Oliver några kollegor på puben men han dricker inte öl utan apelsinjuice. “Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker. Jag är lycklig ändå, jag är ju bibliotekarie.”
Oliver blir liksom de andra kallad till ett enskilt samtal med den nya chefen. Trots att hon avtalat tid med honom sitter hon i telefon och låter honom vänta:
Jag tänkte att det var generöst av bibliotekschefen att låta mig sitta därinne och störa trots att hon hade ett viktigt telefonsamtal.
Oliver blir sedan fråntagen sitt arbete i informationsdisken och i stället får han ta hand om en föreläsningsserie, dvs han ska boka föreläsare som Eva Larsson valt. Trots att arbetet i informationsdisken är det han trivs bäst med, blir Oliver inte besviken eller upprörd utan tar även detta positivt och protesterar inte. Men senare får han migrän.
Ännu ett exempel på Olivers positiva (el smörande) sätt:
"Utan dig här i biblioteket så hade det varit mindre dynamiskt i gruppen och absolut tråkigare. Din glädje och fackliga entusiasm smittar av sig på oss andra." - "Oliver, jag önskar jag kunde säga detsamma om dig!" Och så skrattade Brynjar på sitt karakteristiskt bullriga och hjärtliga vis. Han är verkligen en fin människa. - "Tack, Brynjar, sade jag. Tack.”
Den övriga personalen är misstänksam mot Eva Larsson och blir än misstänksammare när hon presenterar en konsult som ska hjälpa till med omorganisering av biblioteket. Men Oliver är ständigt lika positiv och skriver t o m en slags hyllningsdikt till Eva Larsson på tyska. Den börjar så här:
Ich bin ein Bibliothekar
Und ich will Ordnung haben
Under läsningen grubblar jag på om författaren menar att Oliver verkligen är så naiv och aningslös som han verkar, eller om det i själva verket är en noga uttänkt strategi för att aldrig komma i konflikt med någon. Kanske har författaren träffat på en eller flera som Oliver under sitt yrkesliv.
Här sjunger författaren själv sången “Ich bin ein Bibliothekar!”
